Det är svårt att försöka finna nån glädje i allt som sker runt omkring en då man bara vill sätta sig ner & gråta tills ögonen blöder...
Försöker mitt allra bästa att slå bort tankarna, försöka tänka positivt.
Men det är svårt, sen blir det ju inte lättare av alla positiva kommentarer om att det bara är för ett tag. Jag vet att det bara är för ett tag, men tänk er själva att inte få somna & vakna bredvid eran livskamrat under en obestämd tid.
Klart jag vet det är under en period & att ni vill vara snäll.
Men det blir på fel sätt, låt mig bara vara ledsen.
Det kommer att bli bättre, då jag väl har kommit på plats i Norrtälje & kommit in i skollunken så kommer det inte vara lika jobbigt.
Tiden kommer att gå ruskigt fort, men nu...
Nu känns det som en evighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar