Har packat i princip allt nu, det enda som är kvar är några småprylar & ett par skor.
För varje gång jag måste packa den där jäkla väskan ju jobbigare blir det.
Det är som att mitt hjärta spricker lite mer för varje gång, men som tur var så är det ju snart på det här åkandet.
Men för tillfället så är det till föga tröst kan jag säga.
Det gör ont i hjärtat att lämna alla ännu en gång, önskar att det gick att stoppa tiden.
Men det är bara att rida ut vågen & göra det bästa av situationen.
Egentligen är det inte stoppa tiden Du vill utan snabbspola framåt så Du blir klar med skolan och kan flytta tillbaka till Övik :)
SvaraRaderaHa en bra vecka *kram* Åsa
Jo det är sant!! =) Som tur är så går ju tiden snabbt med, det är bara jobbigt innan jag har påbörjat resan. Första nätterna brukar oxå vara rätt jobbig då man är van att somna & vakna bredvid den man älskar allra mest...
SvaraRadera