På plats

Nu har nattsuddandet börjat.

Har fått prata av mig med några av mina underbara arbeteskamrater då tårarna började rinna då jag fick frågan hur jag mådde.

 Så allt för bra är det inte med andra ord...

Det som några av de bästa säger, slösa inte din energi på honom.

Nä, visst inte, men med tanke på att jag fortfarande trots allt älskar honom så blir det ju så att jag reagerar. För det är väl klart som tusan att jag blir sårad som bara den då han måste ta med sig sin nya nippertippa då han kommer till mig.

Även fast hon satt kvar i bilen, hon har inte hos mig att göra.

Det är ju där jag ska försöka bygga upp mig själv nu, det ska vara min trygghethetszon på nåt sätt. Då ska han inte ta med henne dit...

Han lägger bara krokben för sig själv om han tror att vi ska kunna bli vänner då han agerar på sånt sätt.

Hade tänkt vänta med att höra av mig på Tisdagen då han ska lämna tillbaks Stanley, men nu tänker jag höra av mig så snart jag kommit innanför dörren.

Jag lägger mig inte fören Stanley är hos mig. Kan han så kan jag...

 Hade även funderationer på att låta han ha Stanley på Onsdagkväll med, men det kan han glömma. Jag fixar jycken själv även fast jag jobbar kväll.

Han får äta något tidigare bara, det ska nog inte vara några problem.

Sen kommer han ju bara sova då han blir ensam de timmar de gäller.

Har jag tur så kan jag ju gå hem tidigare med.

Nä dags att se hur det ser ut i tvättstugan & vad det är för göromål att syssla med i natt.

Sov Gott Alla Där Ute!!!