Tomheten...

Hur jag än försöker så kan inte förklara känslan som gnager inom mig.. En slags tomhet som äter mig innefrån.. Man kan ju lugnt säga att jag har haft bättre dagar..

Det jobbiga är att jag inte har någon som jag kan prata med.. J är ju bara att glömma på en gång, har försökt prata med honom många gånger med ett slutresultat som göra att jag mår ännu sämre än innan... Min bästaste vän bor på annan ort. Sen är det väldigt svårt att försöka förklara för någon annan hur man mår när man inte kan sätta ord på det själv... Blir lätt missförstånd då..

Ska dock försöka ta mig i kragen & göra någon slags nytta hemma, om inte annat så ska jag renskriva engelskan =)

På återseende!