Då jag sitter vaken på nätterna så kommer flyger tankarna fram & tillbaka.
Nu är det min familj jag tänker på.
Inte en gång har det varit & hälsat på mig i sommar.
Vill dom inte se hur jag bor, är dom inte intresserad av hur jag har det nu?
Dom har ju skjutsat hem mig, men inte att dom kan följa med upp....
Även om jag inte visar det så är det klart att jag blir besviken.
På nåt sätt känns det som att jag inte betyder lika mycket som mina andra syskon.
Kanske är det elakt & egoistiskt av mig att tänka så.
Men hur ska man annars tolka deras frånvaro??
Är det bara jag som gör fel?
Visst jag är inte felfri & skulle säkert kunna höra av mig oftare då jag är jag i N-tälje, men då jag ringer så är det knappt dom frågar hur jag har det...
Då pratas det bara en massa om hur dom har det, självklart ringer jag för att höra att allt är bra, men det skulle ju samtidigt vara roligt att höra att dom lyssnar på det jag har att säga... Nåja, det är väl som det är med den saken.
Orättvisst eller inte så älskar jag min familj iallafall!!
Jaa Du, vad ska jag säga... jag tror säkert Du betyder lika mycket för Dina föräldrar som övriga syskon, men eftersom Du har kapat navelsträngen, inte är beroende av Din mor så är hon inte lika - vad ska jag säga? - intresserad av Dig eftersom Du inte anser att hon är solen och månen... *kram* Åsa
SvaraRaderaSedan tror jag, allvarligt, att det är fel på familje/släktsammanhållningen i vår familj, det är ju inte så att någon av oss direkt umgås och verkar vilja, har tid att träffas.
Nu tänkte jag inte på Dig och mig ;-)
Nä du har nog rätt i det du skriver. Jag är inte bunden till mamma på samma sätt nu, men för den sakens skull så har jag behov av att få känna mig "liten" ibland med.... Å det där med släkten i överlag har du ju oxå en poäng i... Trist då det blir så här tycker jag.
SvaraRadera